Skulle aldrig bli mäklare – idag är hon delägare

Från assistent till mäklare

När Danielle Wallster först klev in i Mäklarhuset var det inte med ambitionen att bli mäklare. Tvärtom.

– Jag skulle egentligen aldrig bli mäklare från början, säger hon. Jag började som assistent, mest för att ha något i bagaget. Men det ena ledde till det andra – och till slut stod jag där och mäklade.

Steget att bli delägare

Efter några år i rollen tog hon nästa stora steg. Tillsammans med sin bror blev hon delägare 2019 – ett beslut som kom vid rätt tidpunkt i karriären.

– Det kändes som ett naturligt nästa steg. Jag hade haft mitt bästa år, och att få gå in som delägare i något som man själv varit med och byggt upp var väldigt inspirerande. Alternativet hade varit att starta eget från grunden, och det här blev ett sätt att ta det steget – men i en tryggare kontext.

Att bli delägare innebar dock inte bara möjligheter, utan också nya utmaningar.

– Det som kändes mest osäkert var personalansvaret. Vi jobbar fortfarande heltid som mäklare samtidigt som vi driver verksamheten, och det är en speciell balans.

Hon beskriver också en initial oro över hur hon skulle bli bemött i sin nya roll.

– Jag var rädd för att ses som “ägarnas dotter” och inte bli respekterad. Men jag upplever att det har blivit en väldigt bra synergi. Mycket handlar om att visa vad man går för och att man har gjort jobbet innan.

Styrkan i att äga tillsammans

En av de största styrkorna i Mäklarhusets modell, enligt Danielle, är just ägandet.

– Jag brukar beskriva det som att vi är ett bolag drivet av entreprenörer tillsammans. Som kontorsägare är vi också delägare i moderbolaget, vilket gör att vi verkligen bygger något gemensamt. Det är inte en central part som bestämmer allt – utan vi driver utvecklingen framåt tillsammans.

Det märks inte minst i hur snabbt idéer kan bli verklighet.

– Det är kort väg från tanke till beslut. Något man själv går och funderar på kan ganska snabbt lyftas och bli genomfört. Det finns en flexibilitet och ett kreativt utrymme som jag verkligen uppskattar.

Även ekonomiskt ser hon tydliga skillnader jämfört med mer traditionella franchiseupplägg.

– Här känns det som att man investerar i sitt eget. Pengarna som går in i organisationen används för att utveckla verksamheten – system, stöd, organisation – istället för att försvinna någon annanstans. Det skapar ett helt annat engagemang.

Öppenhet och sund tävlan mellan kontoren

Samarbetet mellan kontoren är en annan viktig pusselbit.

– Det finns en otrolig öppenhet. Man kan ta kontakt med andra kontor, höra hur de gör och dela erfarenheter. Vi inspireras av varandra och tar med oss det som fungerar – utan att behöva uppfinna hjulet varje gång.

Samtidigt finns en drivkraft att prestera.

– Vi tävlar ju, absolut. Men det är inga vassa armbågar. Det är en kultur där man verkligen hejar på varandra och vill att alla ska lyckas.

Råd till den som tvekar

Är då delägarskap något för alla? Inte nödvändigtvis, menar Danielle.

– Det kräver att man vill mer än att bara sälja. Att man är intresserad av att utveckla verksamhet och ta ansvar. Men samtidigt finns det ett stort stöd i organisationen – man står inte ensam.

Till den som går i tankarna men ännu tvekar är hennes råd tydligt:

– Man vinner inget på att bara fundera. Självklart ska man väga för- och nackdelar, men om möjligheten finns – våga. Det är när man tar steget som man utvecklas på riktigt.