På Vätö hittar du Vätö Självplock med butik som har närodlade grönsaker och självplock av jordgubbar och hallon. För den som gillar pizza går finns också en restaurang med fantastiska vedugnsbakade pizzor. Härifrån kan du ta den egna båten eller passbåten från Håknäs enkelt ut till genuina skärgårdsön Arholma, där finns fina badklippor, god mat och guidade turer på öns militäranläggning. På Ekvallen, mitt på Vätö firas traditionsenligt midsommarfirande varje sommar. För hemmasnickaren finns en bra bygghandel på andra sidan av Vätöbron i Nysättra. På Vätö finns också välsorterad livsmedelsbutik som har öppet alla dagar i veckan.

Strax invid brofästet över Vätösund ligger kyrkan på en hög terrass. Kyrkan, som har en enkel gotisk rektangulär plan, uppfördes sannolikt under 1300-talets förra del och försågs redan från början med sakristia. Vapenhuset är yngre, men uppfördes senast under 1600-talets början. Valven slogs under 1400-talets senare del och mot århundradets slut fick kyrkorummet sina rika målningar. Vem som var mästare till målningarna vet man inte, men likheter finns med Albertus Pictors skola. Många av kyrkans medeltida inventarier såldes i slutet av 1880-talet till Nordiska museet. En del av dessa har återförts, bl a S:t Göran och draken, vilken sannolikt har Bernt Notkes skulptur i Storkyrkan som förebild. Kyrkans äldsta bevarade föremål är dopfunten från 1100-talets senare del. På kyrkogården finns ett privat gravkapell från 1774

Stenhuggerier:
Först av alla bildades Norrtälje Stenhuggeriaktiebolag 1892 och den första stora beställningen blev att hugga sten till Kungl. Operan år 1898. Stenhuggerierna hade sin storhetstid på 1920-talet, då arbetade 500 stenarbetare på ön. I Karlsängen låg det största privata stenhuggeriet, startat 1905, nedlagt år 1972. Tio år senare köptes det emellertid igen och startades på nytt.

Harg:
Namnet betyder offerplats. Centralby på Vätö. Minnessten i Vätögranit med texten: "Rest i tacksamhet till Vätö stenarbetare". Stenen är ritad av Vätö-konstnären Bertil Kumlien och huggen av Vätö-stenhuggaren Bertil Pettersson.

Först under 1300-talets förra del blev Vätö en egen socken. År 1337 skrev man Vaetu, med betydelse "ön med våtmarker". Etthundra stenhuggarår har präglat Vätös havssida. Vätös rosaröda granit kunde brytas vid havet och transporteras till Stockholm där den behövdes vid byggandet av stadens många paradbyggnader i slutet av 1800-talet, bl a Operahuset, Riksdagshuset, Sofia kyrka, Bågspännaren av Carl Milles utanför Liljevalchs konsthall samt det mesta av den gatsten som finns på och under Stockholms gator. Stenhuggerier fanns på flera platser på Vätö.