Rad- och parhus på frammarsch – nya villan eller stopp på vägen

De första radhusen daterar till 1600-talet. Under seklets första hälft byggdes Place des Vosges i Paris, på uppdrag av kung Henri IV. Ett palatsliknande torg med en idé om att sammanföra butiker och bostäder i samma huskropp. Under seklets andra hälft användes radhusen som ett medel för att bygga upp London igen, efter The Great Fire. Spekulativa entreprenörer tog rollen som urbana projektutvecklare. De såg en möjlighet att maximera vinsten genom att bygga radhus – vilket i förlängningen kom att omdefiniera och modernisera stadsbilden.¹

I Sverige tog byggandet av radhus fart först under 1950-talet, med logiken från London som arketyp. Yteffektiva bostäder till överkomliga priser byggdes i snabb takt, framför allt i expansiva städer. 70 år senare ser vi samma trend ta fart på nytt.

Betydligt fler kvadratmeter i radhus än villa – störst skillnad i Stockholm

Runtom i Sverige byggs det radhus – i snabb takt. I och utanför Stockholm växer nya bostadsområden fram. Utanför Göteborg och i Malmös utkanter likaså.² Oavsett storstadsområde får man betydligt fler kvadratmeter i ett radhus än en villa. Särskilt i Stockholm. Här får man hela 50 procent fler kvadratmeter, jämfört med 20 procent i Göteborg och nästan 30 procent i Malmö.³

Olika typer av radhus – det här gäller

Radhus, stadsradhus, kedjehus och parhus. Precis som villor klassas dessa som småhus.¹ Allt som oftast klassas de som fast egendom, likt en villa. Men i vissa fall kan de klassas som lös egendom, om de ägs genom en samfällighetsförening.

• Radhus: Minst tre småhus som är sammanbyggda med varandra i en rad.
• Stadsradhus: Ett radhus uppfört i tätbebyggd stadsmiljö. Ofta byggt på höjden för att passa in i stadsmiljön.
• Kedjehus: Ett radhus där småhusen skiljs åt med en byggnad emellan – exempelvis garage, carpot eller förråd. 
• Parhus: Två småhus som är sammanbyggda. Ofta är dessa symmetriska och med spegelvända planlösningar.

Ett smakprov på villalivet – men med lägre prisutveckling?

För många kan ett radhus eller parhus vara en mellanlandning mellan lägenhet och villa. Man får flera av villans karaktäristiska – tomt, egen ingång och parkeringsplats – till ett betydligt lägre pris. Eller betydligt fler kvadratmeter till samma pris.

Som med alla boendetyper finns även nackdelar. Friheten att ändra på boendet och möjligheten till avskildhet är begränsad. Man är mer beroende av sina grannar, både sett till skador på bostaden och ur ett socialt perspektiv.

Men oftast nämnts prisutvecklingen som det stora minuset. Historiskt sett har värdeökningen varit betydligt lägre för radhus än för villor och bostadsrätter. Det som är anmärkningsvärt är att prisgapet mellan radhus och villor i storstädernas dyraste områden blir allt mindre. På Lidingö och i Danderyd, i Mölndal och Öckerö och i Lomma och Vellinge är kvadratmeterpriset ungefär detsamma. I Lomma och Vellinge har kvadratmeterpriset för radhus till och med passerat det för villor under de senaste månaderna. Kanske kan detta vara en indikation på hur resten av radhuspriserna kan komma att utvecklas framöver.